Väntetiderna inom cancervården i Skåne har ökat. Inte ens var tredje skånsk cancerpatient får vård enligt de tidsgränser som finns. Och vi vet att varje dag räknas för den som drabbats av cancer. Köerna ringlar sig också fram på akutmottagningarna. Stängda vårdplatser gör att patienterna inte kommer från akutmottagningarna till en vårdplats på en vårdavdelning. Även inom psykiatrin är läget ansträngt, inte minst i Kristianstad efter att akutmottagningen stängts på kvällar och nätter.

Tiotusentals skåningar har stått i vårdkön längre tid än lagen medger. Enligt vårdgarantin ska patienter få träffa specialistläkare inom 90 dagar och få operation eller annan behandling inom ytterligare 90 dagar. Region Skåne är inte i närheten av att nå upp till lagens krav. Läget är dessutom sämre här än i övriga Sverige.

Högerpartiernas företrädare skyller på pandemin. Och visst förde pandemin med sig en extremt hög belastning på sjukvården. Det är inte heller konstigt att köerna växte i skuggan av pandemin. Men pandemin drabbade hela landet. Inte bara Skåne. Det kan därför inte vara förklaringen till att Skåne har längre köer än resten av landet.

Anledningen till de skånska köerna är en annan. En del av svaret på problemen ligger i en kraftigt underfinansierad sjukvård. Den skånska sjukvården har sparkrav på nästan tre miljarder kronor bara i år. Skånes universitetssjukhus har sparbeting på 1,4 miljarder, CSK 380 miljoner, Helsingborg 442 miljoner, Ystad 155 miljoner och så här fortsätter det för Skånes sjukhus och vårdcentraler.

Sparkraven är en effekt av Tidöpartiernas agerande här i Skåne såväl som i riket. Regeringen och Sverigedemokraterna har prioriterat sänkta skatter för de med högst inkomster. För att ha råd med det ger de mindre anslag till bland annat sjukvården. För Region Skånes sänktesstatsbidragen med 428 miljoner kronor 2023. Samtidigt sitter samma Tidöpartier i Region Skåne och upprätthåller en av landets lägsta regionskatter och låter underskotten skena i sjukvården. Så pressas välfärden och den skånska sjukvården från två håll av regeringens och regionledningens politik.

Under pandemin insåg nog de flesta av oss hur viktig sjukvården och dess medarbetare är. Personalen slet i främsta ledet med att bekämpa en hittills okänd farsot medan vi andra höll avstånd och begränsade våra liv. Många av oss var överens om att vårdpersonalen förtjänade mer än våra applåder. Därför är det uppseendeväckande att sparkraven i den skånska vården, bara ett år efter pandemin, är större än någonsin.

Ett resultat av underfinansieringen är ständigt återkommande personalkriser. Personalen röstar med sina fötter och lämnar regionen som arbetsgivare i större utsträckning än tidigare. De som blir kvar drabbas av ännu högre arbetsbelastning och den kompensförlust som uppstår är omöjlig att mäta i pengar.

Läget i den skånska vården är allvarligt. Men det går att vända utvecklingen. Vår uppmaning till högerstyret i Region Skåne är att ta bort alla sparbeting. Det går inte att spara sig till en bättre vård. Sjukvården måste få andrum efter pandemin och personalen måste få bättre villkor. På så vis kan patienterna få vård i tid.

Anna-Lena Hogerud (S), andre vice ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden

Marianne Eriksson (S), andre vice ordförande i sjukhusstyrelse Kristianstad”

Var god dröj”

Ett besked som tiotusentals skåningar nås av när de söker vård. För rekordlånga vårdköer och kraftigt underfinansierad sjukvård. Det är facit så här långt av högerpartiernas styre i Region Skåne.

Väntetiderna inom cancervården i Skåne har ökat. Inte ens var tredje skånsk cancerpatient får vård enligt de tidsgränser som finns. Och vi vet att varje dag räknas för den som drabbats av cancer. Köerna ringlar sig också fram på akutmottagningarna. Stängda vårdplatser gör att patienterna inte kommer från akutmottagningarna till en vårdplats på en vårdavdelning. Även inom psykiatrin är läget ansträngt, inte minst i Kristianstad efter att akutmottagningen stängts på kvällar och nätter.

Tiotusentals skåningar har stått i vårdkön längre tid än lagen medger. Enligt vårdgarantin ska patienter få träffa specialistläkare inom 90 dagar och få operation eller annan behandling inom ytterligare 90 dagar. Region Skåne är inte i närheten av att nå upp till lagens krav. Läget är dessutom sämre här än i övriga Sverige.

Högerpartiernas företrädare skyller på pandemin. Och visst förde pandemin med sig en extremt hög belastning på sjukvården. Det är inte heller konstigt att köerna växte i skuggan av pandemin. Men pandemin drabbade hela landet. Inte bara Skåne. Det kan därför inte vara förklaringen till att Skåne har längre köer än resten av landet.

Anledningen till de skånska köerna är en annan. En del av svaret på problemen ligger i en kraftigt underfinansierad sjukvård. Den skånska sjukvården har sparkrav på nästan tre miljarder kronor bara i år. Skånes universitetssjukhus har sparbeting på 1,4 miljarder, CSK 380 miljoner, Helsingborg 442 miljoner, Ystad 155 miljoner och så här fortsätter det för Skånes sjukhus och vårdcentraler.

Sparkraven är en effekt av Tidöpartiernas agerande här i Skåne såväl som i riket. Regeringen och Sverigedemokraterna har prioriterat sänkta skatter för de med högst inkomster. För att ha råd med det ger de mindre anslag till bland annat sjukvården. För Region Skånes sänktesstatsbidragen med 428 miljoner kronor 2023. Samtidigt sitter samma Tidöpartier i Region Skåne och upprätthåller en av landets lägsta regionskatter och låter underskotten skena i sjukvården. Så pressas välfärden och den skånska sjukvården från två håll av regeringens och regionledningens politik.

Under pandemin insåg nog de flesta av oss hur viktig sjukvården och dess medarbetare är. Personalen slet i främsta ledet med att bekämpa en hittills okänd farsot medan vi andra höll avstånd och begränsade våra liv. Många av oss var överens om att vårdpersonalen förtjänade mer än våra applåder. Därför är det uppseendeväckande att sparkraven i den skånska vården, bara ett år efter pandemin, är större än någonsin.

Ett resultat av underfinansieringen är ständigt återkommande personalkriser. Personalen röstar med sina fötter och lämnar regionen som arbetsgivare i större utsträckning än tidigare. De som blir kvar drabbas av ännu högre arbetsbelastning och den kompensförlust som uppstår är omöjlig att mäta i pengar.

Läget i den skånska vården är allvarligt. Men det går att vända utvecklingen. Vår uppmaning till högerstyret i Region Skåne är att ta bort alla sparbeting. Det går inte att spara sig till en bättre vård. Sjukvården måste få andrum efter pandemin och personalen måste få bättre villkor. På så vis kan patienterna få vård i tid.

Anna-Lena Hogerud (S), andre vice ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden

Marianne Eriksson (S), andre vice ordförande i sjukhusstyrelse Kristianstad”