Samtiden känns mörk och eländig

Albert Einstein lär ha sagt: ”Jag vet inte hur det tredje världskriget kommer att utkämpas, men jag kan säga vad det fjärde kommer att utkämpas med – stenar!”

Och visst känns det lite så just nu? Det ser ut som att mänskligheten backar tillbaka i sin utveckling. Demokratin har sjunkit till 1980-talets nivåer. Yttrandefriheten försämrades i 35 länder under förra året. Bara 8 procent av världens befolkning lever i fullvärdiga demokratier.

Värst av allt är att se skildringar från krigens fasor. Nu senast Israel och Palestina samt Rysslands fortsatta attacker på Ukraina.

Lägg därtill många krig som inte syns i våra nyhetsflöden. Kriget i Jemen och Syrien som pågått i flera år. Konflikterna i Etiopien, Afghanistan, Mali och Myanmar som fortsätter försätta människor på flykt och i akut behov av nödhjälp.

Just nu är 110 miljoner människor på flykt i världen. 40 procent av dem är barn. Barn som får de sämsta tänkbara förutsättningarna i livet. Vad präglar deras uppväxt och vad kommer prägla dem som vuxna?

Krig och konflikter riskerar att ärvas och föras vidare av generationer. Historiska oförrätter kan rättfärdiga framtidens krig. Även det eskalerande gängvåld vi ser här hemma i Sverige är konflikter som riskerar föras vidare i generationer om vi inte bryter utvecklingen.

För många år sedan besökte jag Sydafrika och deras institut för rättvisa och försoning (Institute for Justice and Reconciliation). En sak att ha klart för sig är att försoning tar tid och kan ta ett steg fram, men backa två tillbaka.

Den generation som hade besegrat apartheid med Nelson Mandela i spetsen var fast beslutsamma att införa demokrati och bygga fred och skapa försoning. De var övertygade att det var vägen framåt för landet.

Nu, några decennier senare, växer en ung generation upp som inte är lika övertygad. De ser hur stark ojämlikheten och hur stora orättvisorna är. De vita välbärgade bor i stora villor bakom höga murar med taggtråd, och de svarta fattiga bor i förorternas kåkstäder.

Den något högtravande slutsatsen måste vara att om vi ska uppnå den långsiktiga freden måste ojämlikheten bekämpas först. Barn måste få utbildning och klara skolan så att historiska oförrätter inte går i arv.

Pratar du med hat i munnen kommer förmodligen dina barn också göra det, men har barnen rustats med demokratiska kunskaper så är åtminstone risken mindre.

Just nu känns samtiden eländig och mörk.

Och regeringen prioriterar att sänka skatten på snus.

Trots att jag är en optimist kanske jag börjar samla stenar ändå.

 Ida Karkiainen

Länk till krönikan i NS Länk till annan webbplats.D.