Ska strömmingen överleva måste industritrålarna bort

EU-kommissionen har rekommenderat ett stopp för fiske efter strömming, eller 231022 sill som fisken heter söder om Kalmarsund. Stoppet förordas eftersom strömmingen minskar kraftigt i antal.

Vi i kommunerna och regionerna i norra Sverige kräver nu att regeringen omgående tar krafttag för att rädda strömmingen och därmed ekosystemen i Östersjön - och Sverige har möjlighet att aktivt agera i frågan vid EU:s fiskeministermöte i Luxemburg den 23 oktober. För att strömmingen ska kunna räddas från de kritiskt låga nivåerna kräver vi ett omedelbart stopp på industritrålningen, samtidigt som det kustnära småskaliga fisket måste få fortsätta.

Bristen på strömming är dock ingen nyhet. Den har varit högst påtaglig här i norr till den grad att många har blivit utan surströmming, ett livsmedel som är en del av den norrländska folksjälen.

En drastiskt minskad tillgång och strömmingarnas fysiskt krympande storlek har båda sin orsak i ett djupare problem. Det storskaliga industrifisket har bokstavligen kört strömmingsbeståndet i botten. Efter ett oerhört aggressivt fiske mals strömmingen ner till fiskmjöl som sedan blir till djurfoder.

Läget är väldigt kritiskt efter ett mångårigt överfiske från så kallade pelagiska industritrålare. Enligt siffror från Internationella havsforskningsrådet, ICES, ligger mängden strömming på så oroväckande låga nivåer att bestånden kan kollapsa.
Det krisande beståndet, eller bestånden eftersom det finns flera, ger allvarliga miljömässiga konsekvenser. Detta eftersom strömmingen bär hela ekosystemet längs Norrlandskusten och i Östersjön genom att vara en huvudsaklig föda för flera andra arter. Vi kommer med andra ord inte att ha en levande Östersjö utan strömmingen.

Givetvis påverkar fler faktorer än det storskaliga industrifisket strömmingsbeståndet, som Östersjöns miljötillstånd i stort. Vi i norra Sverige kräver därför även en ännu bättre förvaltning av säl och skarv.
Men det är först och främst grundproblemet med det storskaliga industrifisket som vi måste komma till rätta med om någon förändring ska kunna ske. Situationen kräver långtgående åtgärder för att bestånden ska få en chans till återhämtning.

I norra Sverige riskerar det småskaliga och kustnära fisket, som skapar arbetstillfällen och liv på landsbygden, att dö ut på grund av industritrålningen. De kraftigt minskande fångsterna drabbar även framställarna av strömmingsprodukter, som inte kan få den mängd fisk som krävs för att det ekonomiskt ska gå ihop.

Att stoppa industritrålarna och att främja småskaligt fiske vore att ge utrymme för ekosystemets återhämtning, att säkra lokala arbetstillfällen samt att bevara vårt kulturarv. Detta menar vi är nyckeln till en långsiktig förvaltning som ger högkvalitativ mat på våra bord, i stället för att strömmingen mals ner till djurfoder.

Den onda spiralen måste genast brytas. Strömmingen är en gemensam resurs och fisket i Östersjön styrs huvudsakligen med de kvoter som bestäms på EU-nivå. EU-kommissionens senaste förslag om ett stopp för riktat sill- och strömmingsfiske visar tydligt att den starka oron kring strömmingsbestånden är minst sagt befogad.

Initiativet från Bryssel, om än sent påkommet, är välkommet efter att industritrålarna i åratal har slagit sönder strömmingsbestånden. Det är upp till den svenska regeringen att agera med kraft för ett förbud, men att på samma gång skydda det småskaliga kustnära fisket från att åläggas fiskestopp på grund av de skador som industritrålningen har orsakat.

Alla står vi tillsammans inför konsekvenserna av att det storskaliga industrifisket har raserat strömmingsbestånden. Regeringen måste samla EU:s medlemsstater med rätt att fiska på svenskt inre vatten kring att avbryta industritrålningen, eftersom enskilda uppoffringar för den gemensamma strömmingen kommer att sakna effekt.

Det är nu upp till bevis för landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) att våga ta ställning mot industritrålningen och stödja det småskaliga kustnära fisket vid EU:s fiskeministermöte den 23 oktober.

Vi i norra Sverige önskar mer än någonting annat att regeringen är tydlig i sitt politiska ställningstagande för att eliminera trycket från industritrålningen. Allra helst ska den pausas under några år, samtidigt som det kustnära småskaliga fisket fortsätter - för Östersjöns och landsbygdens bästa.

Anders Öberg (S), ordförande, regionstyrelsen i Region Norrbotten

Niklas Daoson (S), kommunalråd i Östersund och ordförande, Kommunförbundet Jämtland Härjedalen

Glenn Nordlund (S), ordförande, regionstyrelsen i Region Västernorrland

Peter Olofsson (S), ordförande, regionstyrelsen i Region Västerbotten

Claes Nordmark (S), kommunalråd i Boden och ordförande, Norrbottens Kommuner

Erik Lövgren (S), kommunalråd i Ånge och ordförande, Kommunförbundet Västernorrland

Läs artikeln på DN här: Länk till annan webbplats.