Ingen tackar oss för vår tystnad

Vi lever i en tid som är osäker och allvarlig i Sverige. Vår gemensamt finansierade välfärd går på knäna och i skuggan växer ensamhet, fattigdom och kriminalitet fram.

Där makten förflyttas allt mer från folket och demokratins spelregler förändras, där vi får ett samhälle där ojämlikhet, ojämställdhet och rädsla slingrar sig in och tar ett fast grepp.

Där hushållens ekonomi pressas hårt och människor som har låg inkomst har det svårast och köpkraften stannar upp.

Där arbetsvillkoren försämras, där kollegorna är för få och lönen för låg, där förutsättningarna att kunna söka arbete försämras.

Där livet mellan huset, det där limmet som håller oss samman, inte ges förutsättningar till att få existera. Den där ABF kursen i tennslöjd, att få lära sig hur vårt samhälle fungerar, att skriva prosa och dikter, måla, matlagning i gemenskap med andra för att bryta ensamheten.

Där lokal media får existera och vi kan läsa om vad som händer i samhället där vi bor.

Samhällsfundamentet skakar i grunden.

Den SD-ledda regeringen är tondöv och långt ifrån verkligheten.

Klassklyftorna blir allt djupare. Utvecklingen i Norra Sverige riskerar gå i stå.

Vi ska inte underskatta den kraft som finns hos oss människor. Kraften och viljan om ett bättre samhälle och tryggare arbetsliv härbärgerar hos många.

Vår framtidstro är stark och den utveckling som nu sker, får inte bromsas. Alla vi har rätten att få finnas till. Människan får aldrig värderas utifrån inkomst, var vi bor, vilken bakgrund vi har och hur hälsan är.

För det händer något med människan när livet slutar kännas meningsfullt, hanterbart och begripligt. När förtryck, osynliggörande och ofrihet får dominera.

Så här skriver Tomas Tranströmer i "'Romanska bågar".

”Inne i den väldiga romanska kyrkan

trängdes turisterna i halvmörkret.

Valv gapade bakom valv och ingen överblick.

Några ljuslågor fladdrade.

En ängel utan ansikte omfamnade mig

och viskade genom hela kroppen:

”Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Jag var blind av tårar

och föstes ut på den solsjudande

piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,

Herr Tanaka och Signora Sabatini,

och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.”

Och det är när vi möts, och bjuder in varandra till gemenskapen som vi förändrar och förbättrar.

Vi måste höja våra röster för att höras.

Ingen tackar oss för vår tystnad.

Det är du och jag, vi tillsammans, som äger rätten till förändring.

Av: Z Länk till annan webbplats.ara Leghissa

Läs krönikan på NSD här Länk till annan webbplats.