Första maj 2023 - John Johanssons tal

Så samlas vi åter under fanorna och i gemenskap på Första maj. I år står vi enade i motståndet mot den ryska olagliga ockupationen av Ukraina. I över ett år har kriget pågått. I över ett år har vi sett bilderna på barnen, de sönderbombade städerna och den ryska aggressionen.

Vi får aldrig sluta tänka på Ukraina. Vi får aldrig sluta stötta det ukrainska folkets rätt till fred, frihet och självbestämmande. Vår solidaritet med Ukraina får aldrig upphöra och vi måste fortsätta trycka på vår regering att lyfta den svenska rösten för freden varje dag.

Världen behöver starka röster. Röster som lyfter det ukrainska folkets lidanden. Röster som kämpar för Taiwan när Kinas maktspråk plågar. Röster som försvarar de amerikanska kvinnornas rätt till abort när högerkrafterna där växer sig starkare.

Röster - som Anna Lindh.

Mötesdeltagare,

I september är det 20 år sedan Anna Lindh mördades. I år på Första maj bär vi minnena och saknaden av Anna Lindh nära oss och stärks av vår gemensamma kraft i arbetet för klimatet, jämställdheten och den internationella solidariteten som hon så oförtrutet kämpade för.

I september är det också ett år sedan valet.

Här i Örebro blev valet en stor framgång. Vi socialdemokrater fick förtroendet att fortsätta att styra i Örebro, om än med nya vänner. Men med det sagt känner vi självklart en oro över de vindar som blåste även i vår kommun med sjunkande valdeltagande och tilltagande stöd för högerpopulismen.

Sverige fick en ny regering. Numera är det Sverigedemokraterna som sitter med händerna på styrspaken och fötterna på både broms- och gaspedalen. Det är verkligen de som styr. Jag är förvånad över den flathet som inte minst Liberalerna visar i diskussionerna med Sverigedemokraterna.

Mötesdeltagare, Låt mig stanna upp lite vid Liberalerna.

Jag vill vara väldigt tydlig – regeringen må ha sina brister men Johan Pehrson är en riktigt trevlig person! Faktum är att han har hjälpt mig med att skriva det här talet. Det var nämligen så att Johan twittrade ut för några veckor sedan att orsaken till att tågen mellan Göteborg och Malmö ställs in i sommar är för att de arbetslösa har det ”för fett”.

När Johan Pehrson sa så skrevs mitt tal nästan av sig själv. Aldrig har jag blivit så upprörd över hur en svensk arbetsmarknadsminister och partiledare uttrycker sig.

Först skär regeringen ner på järnvägsunderhållet. Sen skär de ner på nationella utbildningsplatser och kompetenssatsningar trots att vi går mot en lågkonjunktur.

Sen ser de till att de som redan innan hade det gott ställt; de rika och de högavlönade - DE ska klara sig. DE ska få sina inkomster säkrade. DÄREFTER vänder de sig mot de som redan före krisen hade det tufft och pekar med fingret – NI, “De där...”, NI har det “för fett”.

Och jag undrar – vilka arbetslösa här i Örebro har du pratat med Johan, som har berättat för dig om hur fett de har det? När jag möter folk på stan eller mataffären pratar de snarare med mig om oron över att få pengarna att räcka till, än över att de har för mycket pengar att spendera.

Nu pratas det om ytterligare skattesänkningar för de högavlönade, som om det är det människor skriker om. När lärarfacken pratar om behovet av miljontals kronor till skolan svarar högern att de rika ska bli rikare och plastpåsarna ska bli billigare.

Men de som gör mig allra argast – det är Sverigedemokraterna. Nu har ni fått förtroendet. Nu är det ni som faktiskt styr Sverige. Det är ni som håller i taktpinnen och som förhandlar varje kommatecken och öre i regeringens nationella politik. Nu visar ni ert rätta ansikte.

Elstödet, som likt den lille mannen som gick till skräddaren med en bit tyg för att få sin rock sydd och fick vänta och vänta och till sist så blev det i stort sett ingenting av det. Eller ja, för de rika blev det givetvis enorma pengar. De som fick mest fick över 700 tusen kronor, mer än vad många tjänar under ett helt år.

Bensinskattesänkningarna - som skulle leda till tio kronor billigare bensin per liter men som till sist blev 14 öre. Sverigedemokraterna motiverade det med att “verkligheten kom och spökade”.

Vad är det för ett jäkla sätt? I vilken värld levde ni förr där ni inte behövde ta hänsyn till verkligheten?

Och varför kunde inte ni sverigedemokrater ha stannat i den världen?

I klimatfrågan är det ju i och för sig svårt att vara besviken på Sverigedemokraterna. Den känns lite grann som att vara arg på ett litet barn – de begriper ju inte bättre. “Ingen klimatkris”, säger Åkesson. “Klimathotet är en bluff”, säger Björn Söder. Sen bråkar de med regeringen om att stoppa satsningar på vindkraft – något som både är klokt ekonomiskt och bra för miljön.

Och då har jag inte ens talat om deras illa dolda rasism.

Som den som drabbade 12-årige Murhaf i Malmö. Han blev intervjuad i media för att han lyckats med den fantastiska bedriften att sälja majblommor för att stötta ekonomiskt utsatta barn för hela 300 000 kronor. Då utsattes han för en veritabel hatstorm från bland andra flera aktiva sverigedemokrater.

Ett tolvårigt barn!? Resultatet blev i alla fall att Sverigedemokraternas rasism än en gång fördes till ljuset och majblommeförsäljningen sköt i höjden. I fredags hade Murhaf sålt majblommor för över 4,6 miljoner kronor!

Nu ser alla svenskar vad Sverigedemokraterna går för. Det är inte ett parti för Sverige, det är inte ett parti för svenskarna, och det är inte ett parti för Örebro.

Kära örebroare,

Örebro är en fantastisk kommun och vi socialdemokrater är varje dag stolta över att få bära örebroarnas förtroende att leda kommunen. Örebro befinner sig på en otrolig resa. Med Socialdemokraterna i kommunledning fortsätter nu den resan där vår kommun växer och utvecklas.

Nästan varje vecka nu blir jag kontaktad av något företag som vill växa och etablera sig i vår stad. Även om bostadsbyggandet fick sig en rejäl törn när högern avskaffade investeringsstödet har det stora byggandet under den socialdemokratiska regeringen gjort att vi nu kan växa befolkningsmässigt igen.

Det finns så mycket som är bra här – vårt kulturkvarter har blivit en storsuccé som nyss tog emot sin miljonte besökare.

Vi har en välfärd som varje dag gör människors tillvaro bättre – flera av de hjältarna som ser till att det blir så finns här idag i Kommunal.

Och vi jobbar nu intensivt och målmedvetet med det som var en av valrörelsens största frågor – hur vi gör Örebro till en ännu tryggare plats för alla.

Jag vet att många är oroliga. Oroliga för hur vi ska ha råd med välfärden när tiderna blir tuffare och statsbidraget minskar. Oroliga för hur ett samhälle kan bli tryggare av att klyftorna ökar och hopplösheten växer till sig.

Mitt svar till de som är oroliga är; vi socialdemokrater klarar det tillsammans med er.

Vi vet att högern är oroliga för att vi socialdemokrater kommer att vinna nästa val och bilda regering igen. Så oroliga att de nu vill förbjuda vår framgångsrika lotteriverksamhet, som de försökt efterapa men när de misslyckades nu vill förbjuda.

Mötesdeltagare,

“Uppgivenhet är vår främsta fiende”, sa Anna Lindh.

Vi socialdemokrater är långt ifrån uppgivna. När högern försöker stoppa oss sätter vi bara in en hundralapp ytterligare till kampfonden, vi som kan. Vi knackar en dörr till. Vi samlas för ytterligare ett möte, pratar en gång till med kollegorna på arbetsplatsen om våra idéer och förslag. Vi fortsätter att samlas på Första maj trots regn och rusk.

Uppgivna är vi inte, utan tar vår uppgift på största allvar. För att Sverige ska bli lite mer som Sverige en gång var kommer vi Socialdemokrater fortsätta att arbeta.

Tack för allt det ni gör och tack för att ni har lyssnat.